Pestens helg.
I torsdags hade vi en helt underbar kväll i Öregrund med fina Pernilla & Ivan!!! Vi hade packat picknick och så åkte vi. Hade bara bestämt med våra fina vänner vilken tid vi skulle hämta upp dem och sen hade de ingen aning om något mera. Det blev kanonlyckat.....solen sken på oss och det var precis sådär mysigt som det ska vara när man har picknick på klipporna vid havet!!
Pernilla fick även en present av mig....mitt pärlprojekt som jag pysslat med intensivt i 5 dagar. En tavla gjord av bara nabbipärlor, närmare bestämt 5400st. Resultatet blev så här;
Men efter en helt underbar torsdag med fina vännerna så är nu verkligheten ikapp. Ryggen mår sämre än sämst efter kvällen på klipporna. (Men det tar jag eftersom det var så mysigt!) Dock så försöker jag vända och vrida på allt för att vara mer positiv o glad den här helgen men det är svårt. Idag packas alla Pernilla & Ivans saker in i flyttbilen och tidigt imornbitti lämnar de Uppsala för Norrland. Jag kan inte fatta det riktigt...eller jo det gör jag nog för annars skulle inte så mkt tårar rinna ner för mina kinder. Men efter att vi setts minst 40 timmar i veckan så kommer vi nu ha 60 mil emellan oss. Ja, jag vet alla kommer säga att det finns telefon och internet. Men det är bannemej inte samma sak som att ses så mkt tid "in real" per vecka, på jobbet, på fritiden och vår dagliga dejt på msn på kvällarna. Alla kramar, bus och mysigheter vi hittat på med. Men även tunga saker.....jobbiga beslut och ledsamhet på olika sätt som drabbat oss. Kommer sakna dig/er så himla mycket mina vänner. Älskar er <3
Det som kanske gör att livet inte känns riktigt rättvist är att det är ganska precis 14 år sedan detta hände senast. Det var sommaren mellan 6an och 7an och Fian fick flytta från Ystad. Det var nå dum filur i Ystad som fick för sig att regementet i Ystad skulle läggas ned o Fians pappa är ju militär. Så om jag inte minns fel fick de välja mellan Stockholm o Halmstad. Så vips där flyttade min absolut bästa vän sedan 1års ålder ifrån vår hemstad, 20 mil norrut, och världen krascha. Skulle ju börja högstadiet efter den sommaren och aldrig har jag väl känt mig så ensam o vilsen. Men, jag vet ju att det går och fortsätta vara otroligt nära vänner....det är som sagt 14 år sedan jag och fian bodde i samma stad och ändå känner vi varandra utan och innan. Älskar dig gumman <3
Så två gånger om har jag nu "förlorat" mina bästa vänner från den stad jag bor i. Inte rättvist alls. Men jag älskar er båda massor! Och vänskapen består oavsett avstånd.
