Sara

Det är onsdag kväll och jag sitter själv hemma i soffan. Katterna ligger på var sin sida om mig och sover...Skuttan på höger sida och Bamse på vänster.

Det var under mitt andra år i gymnasiet, jag bodde kvar i Ystad. Jag satte högre o högre krav på mig själv i skolan, jag hade fått sluta med det som betydde mest för mig gymnastik och volleyboll pga. att mitt förbaskade knä inte ville vara med längre. Månaderna gick och jag klarade mig igenom skolan. Ingen märkte egentligen något. Studentdagen kom och jag var inte alls glad över den...jag hade inte de betyg jag lovat mig själv att jag skulle ha. Men jobb på h&m i Malmö hade jag fått, (detta för att jag gjorde min slutpraktik i gymnasiet där)...perfekt tänkte jag. Jag tog över mer o mer nu var jag stark!!! Jag skulle klara vad som helst ingen kunde sätta sig på mig. Men något hände hösten efter studenten, nu var det 2003 jag tappade greppet för ett tag och tänkte att jag måste härifrån. Det fixade sig det också så jag vann igen...

Flyttade till Uppsala och blev återigen stark som en oxe. I Uppsala var allt kanon här märkte ingen något alls, inte många som kände mig här. Trots att jag tyckte att jag blivit så stark, att jag tog mig i kragen och flyttade till Uppsala så fanns det tre vänner som verkligen brydde sig. De märkte mig....de märkte mig ordentligt i december 2007. Efter detta blev det en massa besök hos läkare till höger och vänster men jag behövde inte deras hjälp jag klarade allt fint själv. Jag kände hur jag sakta sakta blev svagare för varje månad som gick...Nu är det den 7 Januari 2009 och jag är borta.

Det tog 7 år....men nu är det som benämns som  "jag" här ovan borta. De gröna monstrerna som suttit på mina axlar i drygt 2500 dagar borta. Jag pratar om ätstörningen som förföljt mig, den anorexia som gjort att jag plågat mig själv något så fruktansvärt mycket. Men nu är den borta, jag insåg det idag!!! Jag hoppar runt på moln och känner en lycka som jag inte kan minnas när jag senast kände. I fortsättningsvis i min blogg står "jag" enbart för den Sara som jag idag är, en 24 årig lycklig tjej som har besegrat sin ätstörning!!!

Välkomna till min blogg, en blogg där ni kan följa mig i mitt nya super lyckliga liv, som består av en underbar familj, fantastiska vänner o lite annat tok!!
 
Många varma kramar
Sara!